Nu har det börjat-nyårssmällandet!

Redan 12 timmar innan nyårsnatten har det börjat smälla i min lilla by. Ändå är jag förvånad att det inte varit något märkbart smällande dagarna innan nyår. Min ena hund är fruktansvärt skotträdd. Jag vet inte vad hon var med som liten, men eftersom Stina växte upp hos en annan familj i Göteborg och bara var några månader gammal första nyårsnatten så förmodar jag att hon blev skräckslagen av fyrverkerier.

Nyår med en skotträdd hund blir lite annorlunda. Jag lämnar inte Stina ensam under nyår och skulle inte tänka på att ha henne på hundpensionat heller. Stina brukar få ha öronproppar när det är nyår och jag spelar hög musik för att avleda och försöker mörklägga en del fönster. Min andra hund Trisse är däremot totalt skottfast. Raketer och skott bekommer inte honom det minsta. Så olika det kan vara. Trisse är också en stadshund från början och uppväxt utanför Stockholm i Rosersberg. Båda mina hundar kommer dock ursprungligen från Kennel Villa Rosa, Vissefjärda.

Kaffe, kaffe, kaffe....

Svenkarna dricker mest kaffe i hela världen och är vana med kaffe av hög kvalitet till ett förhållandevis lågt pris. Går du bara efter priset när du handlar? Hur väljer du ditt kaffe? Vet du att de flesta kaffebönder inte kan leva på den inkomst de får av de globala kaffeuppköparna? De kan inte försörja sin familj och låta sina barn gå i skolan. Genom att köpa ett kaffe som är KRAV-märkt och Rättvisemärkt motverkar du barnarbete, miljöförstöring och diskriminering. Du främjar organisationsrätten och demokratin och ser till att odlare och arbetare får bättre betalt. Det smakar lofta lika gott och kostar bara några ören extra per kopp.

Jag köpte Löfbergs Lila kaffe igår, bara för att de hade ett både KRAV och Rättvisemärkt kaffe i sitt sortiment. Det var inte gott alls och då hjälper det inte att det har rätt märkning. Jag har försökt ta en till två skopor extra, men det blir inte ett dugg bättre. Min kaffebryggare kan det dok inte vara fel på den tillhör kaffebryggarnas Rolls Royce och heter Moccamaster Det var ingen billig bryggare, men mycket snygg och brygger fantastiskt gott och snabbt om man har rätt kvalitet på kaffebönorna förstås. Änglamarks KRAV och Rättvismärkta brukar vara gott, så det får nog bli en tur till Konsum imorrn förmiddag.

Konsten att slänga, ska det vara så svårt?

Har börjat rensa mitt s.k "kontor", eller snarare det rum där jag har skrivbord, telefon och dator. Begriper inte varför det är så lätt att spara på saker, men det är väl ett arv jag har, från både mamma och pappa. Minimalism existerar tyvärr inte i mitt hem, även om jag skulle kunna önska det ibland. Gamla Swatch-klockor har jag sparat av nån slags nostalgiskäl. Jag har tre stycken, men jag tror knappast ens är idé att sälja dem på Tradera. Hittade också en uttjänt mobiltelefon, med ett gammalt sim-kort i skrivbordslådan, en Siemens jag hade och aldrig gillade. Vill minnas att den var med om ett vinterbad, då jag räddade min wheatentik Stina ur en isvak. Telefonen höll konstigt nog trots att den var under vattnet några minuter, men efter det fungerade inte vissa knappar bl.a den med sex. Jag måste göra mig av med den och många andra saker. Rensar vidare igen och ska försöka slänga eller kränga det jag inte behöver.

Jo, bilden föreställer min lilla Stina som förstås är världens charmigaste wheatentik. Hon vill bli vän med alla människor!

Min bror är i Indien!

Har fått mail av min lillebror. De har nu anlänt till Indien och ligger förtöjda utanför Goa. Det var varmt som bara den skrev han och det betivlar jag inte. Först den 11 januari ska de lägga till vid kaj. Hans sambo som är med på resan har gått i land och hon bodde på hotell i går natt. Jag vet att hon alltid drömt att få komma till Indien och hoppas att hon är lycklig att äntligen få se lite av landet. Kanske, kanske ska de få disponera en lägenhet i Goa hela våren. Och i så fall vore det ju inte helt fel att åka ner och hälsa på, om nu ekonomin tillåter. Men det vore ju vansinnigt att inte utnyttja detta tillfälle.

Själv har jag aldrig varit i Indien, men är väldigt förtjust i indisk mat och har förstås flera kokböcker i ämnet, både på svenska, tyska och engelska. Det senaste året har jag på ett vis kommit närmare Indien genom att jag fick förmånen att möta (inte personligen) Sri Sri Ravi Shankar som är förgrundsgestalt för organisationen Art of Living. Jag deltog på en 2 dagars introduktionskurs i "Konsten att leva" och blev särkilt inbjuden av en väninna som heter Lisa. Hon har tjatat flera år på mig att jag ska gå en kurs, men jag har inte varit nog frisk för att orka med både resa till Stockholm. Kursen gick av stapeln på Dieslverkstaden i Stockholm i september. Det var 2 kvällar med yogaövningar och introduktion till olika andningstekniker för att nå avslappning, där Sri Sri delgav oss sina tankar om "konsten att leva".

Jag hade inga speciella förhoppningar på dessa kvällar men var nyfiken. Utan att överdriva kan jag bara säga att dessa två kvällar gav mig så mycket energi och värme och faktiskt på ett vis förändrat mitt förhållningssätt till både livet och den smärta och trötthet jag periodvis dras med.
Jag vill förstås gå vidare och gå en grundkurs inom Art of Living, men kurserna ges oftast bara i Malmö, Göteborg och Stockholm. Förvisso har jag vänner både i Göteborg och Stockholm att bo hos, men det hade varit så mycket enklare om det blev en kurs i Kalmar eller på Öland. Typiskt nog har det varit en kurs på Öland i höstas, precis samtidigt som jag var på årets Saerimnermässa på Eldrimner. Det var en privatperson som drait ihop ett tillräckligt antal deltagare och bjöd in en kursledare. Tänk om det finns lika många som skulle vara intresserade här i Torsåstrakterna? Jag ska prata med Lisa om det efter nyår. Hon är för övrigt i New York och hälsar på Carin Rodebjer över jul och nyår. Det är så kul att det går så bra för Carin och jag förmodar att hon vill tillbaka till NY där hon utbildade sig och började sälja sina kläder.

Gamla riskerar bli sjuka av maten!

Igår publicerades en rapport via Livsmedelsverket som visar att det finns stora brister inom måltidsdistributionen till gamla. Varm mat är för kall och kall mat för varm när den anländer till den som skall äta måltiden. Dessa brister kan leda till att sjukdomsframkallande bakterier får möjlighet att växa till, vilka i vissa falll kan leda till matförgiftning och gamla människor är särkilt känsliga. För livsmedelsföretagaren kommun eller privat gäller det att ha rätt utrustning för att kunna klara matdistrubutionen på ett säkert vis. Kunskap om riskerna vid felaktig varmhållnig eller kylning är viktiga, liksom rutiner för egenkontroll. Mer om egenkontrollen hittar du här som pdf-fil

En kostchef (t.ex kostekonom) kan inte förhindra att fel begås i verksamheten, men en kostchef har ansvar för denna verksamhet och skall se till att rätt utrustning köps in och används i hela produktionsledet. Likaså är det kostchefens ansvar att se till att all personal som är inblandad i måltidsdistibutionen har nödvändiga kunskaper. Rapporten från SLV om matdistributionen till de gamla kan du läsa här

Behöver Sverige en naken kock?

Strax före jul kom ett brev till mig i egenskap av kostekonom från ordföranden i min branschförening Kost & Näring Och "kostekonom" vad är nu det för nåt undrar säkert de flesta? En kostekonom besitter en unik kompetens och kan sägas vara specialist på mat och måltider. Bakom befattningar som kostchef, internatföreståndare, konsulter, produktutvecklare eller produktchef (inom livsmedel) står ofta en person med kostekonomutbildning. Kostekonom blir man via en minst 3-årig högskoleutbildning, i Umeå, Uppsala eller Göteborg. För att göra det hela lite mer begripligt sammanfattar jag mina egna och mina kollegors kompetensområden i några punkter:

• Kostekonomi-Kost och näringsinriktad ekonomi och styrning

• Mat och Nutrition- Näringslära, näringsfysiologi, livsmedelskunskap och tillämpade matlagningsmetoder

• Dietetik- Förmåga att planera och måltidsanpassa mat utirfrån kostrelaterade sjukdomar för individer och grupper

• Kostplanering och kostproduktion- Förmågan att planera och måltidsanpassa hälsosam mat utrifrån gästers, individers och gruppers specifika behov med rätt teknik och servicenivå

• Storköksteknik- Rätt metodik och teknik i måltidsproduktionens alla led

• Ledarskap-

Men varför kom då brevet från min ordförande? I brevet stod bl. a att att "det finns ett behov av att någon driver frågorna om rätt kost till förskola, vård och omsorg. Det innebär en möjlighet att profilera oss som yrkesgrupp, vad vi kan och vad vi står för. Men vi behöver arbeta i hela föreingen-lokalt men med en central förankring, dvs alla medlemmar ute i landet behöver hjälpa till"...

På något vis kände jag mig träffad av brevet, inte för att jag kan göra några underverk men kanske kan jag bevaka och påverka i mitt närområde. I många kommuner finns en kostchef som ansvarar för hela eller delar av kommunens måltidsverksamhet som ofta består av tre delar; skola, vård och omsorg.

I min kommun Torsås finns ingen kostchef, men kommunen lät häromåret genomföra en kostutredning där konsulten föreslagit att anställa en kostchef. Detta har tydligen stötts och blötts politiskt och vad som stått att läsa har varit alltifrån en 50% tjänst som kostchef till 50% kostchef+50% köksföreståndare till enbart en tidsbegränsad projektanställning. Än har inget hänt och jag är rätt osäker på om politikerna vet vad en kostchef egentligen bör kunna. En kostchef skall enligt min mening var den mest kompetenta inom kommunen när det gäller allt som rör livsmedel och måltidsplanering för både friska och sjuka och inte bara någon som skall vara "chef över personalen som jobbar inom måltidsverksamheten". På många håll fungerar måltidsverksamheten inom förskola, vård och omsorg på ett utmärkt sätt utan en kostchef tack vare fantastisk kökspersonal, men för att kvalitetssäkra och utveckla måltidsverksamheten krävs en gemensam bas att utgå ifrån, där en kostchef är en viktig och nödvändig pusselbit både för personal liksom kommuninnevånare som berörs av måltidsverksamheten idag eller i framtiden.

I Storbrittanien har man "Den nakne kocken" - Jamie Oliver som satt en nagel i ögat på politiker och samhälle för att påverka och förändra de ofta näringsmässigt felaktiga skolmåltiderna. Jamie är världskänd för sina TV-program och böcker och det är häftigt att han utnyttjar sitt kändisskap för något så viktigt som att förbättra ungdomars matvanor. Jamie skrev ett eget matmanifest som utmynnat i en helt att Storbrittanien instiftade en helt ny skolmåltidspolitik: School Food Trust

Om inte samhället i form förskole -och skolmåltider förmår erbjuda en varierad, god och näringsmässigt välbalanserad kost, hur skall man då kunna förvänta sig att individen skall göra kloka val senare i livet? Matvanor är något som grundläggs mycket tidigt och felaktiga matvanor kan få mycket allvarliga konsekvenser på såväl individ som samhällsnivå. Barnfetma blir allt vanligare, vilket inte enbart kan skyllas på kosten, utan även på ett fritidsliv som ofta är mer stillsamt än tidigare i form av video och TV-tittande samt datoranvändning.

Kan många kostekonomers röster ge lika stor effekt i Sverige som den "Nakne kocken" gjort i Storbrittannien? Jag hoppas det, men det kommer inte att gå lika lätt. Vi som kostekonomer bör visa att vi finns, genom insändare i de lokala tidningarna, genom att tala om för lokalradio liksom lokal-TV att vi finns och kan svara på frågor om mat och måltider, genom att initiera eller stötta måltidsprojekt som gagnar folkhälsan i den egna kommunen eller länet. Vi bör bli mer alerta och nyhetsbevaka och inte vara rädda att ge oss in i mediala debatter som rör mat och måltider. Det finns massor att göra. Vi ser och vi vet att den svenska folkhälsan kraftigt försämrats de senaste decennierna p.g.a försämrade kost och-motionsvanor. Landstingen ser redan vad de kostrelaterade sjukdomar kostar samhället och dessa kostnader väntas stiga mycket drastiskt kommande decennier om inget långsiktigt görs för att hejda utvecklingen.

Skall det vara ett nyårslöfte kanske, att skapa sig en tydligare roll som kostekonom?