Gamla riskerar bli sjuka av maten!

Igår publicerades en rapport via Livsmedelsverket som visar att det finns stora brister inom måltidsdistributionen till gamla. Varm mat är för kall och kall mat för varm när den anländer till den som skall äta måltiden. Dessa brister kan leda till att sjukdomsframkallande bakterier får möjlighet att växa till, vilka i vissa falll kan leda till matförgiftning och gamla människor är särkilt känsliga. För livsmedelsföretagaren kommun eller privat gäller det att ha rätt utrustning för att kunna klara matdistrubutionen på ett säkert vis. Kunskap om riskerna vid felaktig varmhållnig eller kylning är viktiga, liksom rutiner för egenkontroll. Mer om egenkontrollen hittar du här som pdf-fil

En kostchef (t.ex kostekonom) kan inte förhindra att fel begås i verksamheten, men en kostchef har ansvar för denna verksamhet och skall se till att rätt utrustning köps in och används i hela produktionsledet. Likaså är det kostchefens ansvar att se till att all personal som är inblandad i måltidsdistibutionen har nödvändiga kunskaper. Rapporten från SLV om matdistributionen till de gamla kan du läsa här

Behöver Sverige en naken kock?

Strax före jul kom ett brev till mig i egenskap av kostekonom från ordföranden i min branschförening Kost & Näring Och "kostekonom" vad är nu det för nåt undrar säkert de flesta? En kostekonom besitter en unik kompetens och kan sägas vara specialist på mat och måltider. Bakom befattningar som kostchef, internatföreståndare, konsulter, produktutvecklare eller produktchef (inom livsmedel) står ofta en person med kostekonomutbildning. Kostekonom blir man via en minst 3-årig högskoleutbildning, i Umeå, Uppsala eller Göteborg. För att göra det hela lite mer begripligt sammanfattar jag mina egna och mina kollegors kompetensområden i några punkter:

• Kostekonomi-Kost och näringsinriktad ekonomi och styrning

• Mat och Nutrition- Näringslära, näringsfysiologi, livsmedelskunskap och tillämpade matlagningsmetoder

• Dietetik- Förmåga att planera och måltidsanpassa mat utirfrån kostrelaterade sjukdomar för individer och grupper

• Kostplanering och kostproduktion- Förmågan att planera och måltidsanpassa hälsosam mat utrifrån gästers, individers och gruppers specifika behov med rätt teknik och servicenivå

• Storköksteknik- Rätt metodik och teknik i måltidsproduktionens alla led

• Ledarskap-

Men varför kom då brevet från min ordförande? I brevet stod bl. a att att "det finns ett behov av att någon driver frågorna om rätt kost till förskola, vård och omsorg. Det innebär en möjlighet att profilera oss som yrkesgrupp, vad vi kan och vad vi står för. Men vi behöver arbeta i hela föreingen-lokalt men med en central förankring, dvs alla medlemmar ute i landet behöver hjälpa till"...

På något vis kände jag mig träffad av brevet, inte för att jag kan göra några underverk men kanske kan jag bevaka och påverka i mitt närområde. I många kommuner finns en kostchef som ansvarar för hela eller delar av kommunens måltidsverksamhet som ofta består av tre delar; skola, vård och omsorg.

I min kommun Torsås finns ingen kostchef, men kommunen lät häromåret genomföra en kostutredning där konsulten föreslagit att anställa en kostchef. Detta har tydligen stötts och blötts politiskt och vad som stått att läsa har varit alltifrån en 50% tjänst som kostchef till 50% kostchef+50% köksföreståndare till enbart en tidsbegränsad projektanställning. Än har inget hänt och jag är rätt osäker på om politikerna vet vad en kostchef egentligen bör kunna. En kostchef skall enligt min mening var den mest kompetenta inom kommunen när det gäller allt som rör livsmedel och måltidsplanering för både friska och sjuka och inte bara någon som skall vara "chef över personalen som jobbar inom måltidsverksamheten". På många håll fungerar måltidsverksamheten inom förskola, vård och omsorg på ett utmärkt sätt utan en kostchef tack vare fantastisk kökspersonal, men för att kvalitetssäkra och utveckla måltidsverksamheten krävs en gemensam bas att utgå ifrån, där en kostchef är en viktig och nödvändig pusselbit både för personal liksom kommuninnevånare som berörs av måltidsverksamheten idag eller i framtiden.

I Storbrittanien har man "Den nakne kocken" - Jamie Oliver som satt en nagel i ögat på politiker och samhälle för att påverka och förändra de ofta näringsmässigt felaktiga skolmåltiderna. Jamie är världskänd för sina TV-program och böcker och det är häftigt att han utnyttjar sitt kändisskap för något så viktigt som att förbättra ungdomars matvanor. Jamie skrev ett eget matmanifest som utmynnat i en helt att Storbrittanien instiftade en helt ny skolmåltidspolitik: School Food Trust

Om inte samhället i form förskole -och skolmåltider förmår erbjuda en varierad, god och näringsmässigt välbalanserad kost, hur skall man då kunna förvänta sig att individen skall göra kloka val senare i livet? Matvanor är något som grundläggs mycket tidigt och felaktiga matvanor kan få mycket allvarliga konsekvenser på såväl individ som samhällsnivå. Barnfetma blir allt vanligare, vilket inte enbart kan skyllas på kosten, utan även på ett fritidsliv som ofta är mer stillsamt än tidigare i form av video och TV-tittande samt datoranvändning.

Kan många kostekonomers röster ge lika stor effekt i Sverige som den "Nakne kocken" gjort i Storbrittannien? Jag hoppas det, men det kommer inte att gå lika lätt. Vi som kostekonomer bör visa att vi finns, genom insändare i de lokala tidningarna, genom att tala om för lokalradio liksom lokal-TV att vi finns och kan svara på frågor om mat och måltider, genom att initiera eller stötta måltidsprojekt som gagnar folkhälsan i den egna kommunen eller länet. Vi bör bli mer alerta och nyhetsbevaka och inte vara rädda att ge oss in i mediala debatter som rör mat och måltider. Det finns massor att göra. Vi ser och vi vet att den svenska folkhälsan kraftigt försämrats de senaste decennierna p.g.a försämrade kost och-motionsvanor. Landstingen ser redan vad de kostrelaterade sjukdomar kostar samhället och dessa kostnader väntas stiga mycket drastiskt kommande decennier om inget långsiktigt görs för att hejda utvecklingen.

Skall det vara ett nyårslöfte kanske, att skapa sig en tydligare roll som kostekonom?