Kaffe, kaffe, kaffe....

Svenkarna dricker mest kaffe i hela världen och är vana med kaffe av hög kvalitet till ett förhållandevis lågt pris. Går du bara efter priset när du handlar? Hur väljer du ditt kaffe? Vet du att de flesta kaffebönder inte kan leva på den inkomst de får av de globala kaffeuppköparna? De kan inte försörja sin familj och låta sina barn gå i skolan. Genom att köpa ett kaffe som är KRAV-märkt och Rättvisemärkt motverkar du barnarbete, miljöförstöring och diskriminering. Du främjar organisationsrätten och demokratin och ser till att odlare och arbetare får bättre betalt. Det smakar lofta lika gott och kostar bara några ören extra per kopp.

Jag köpte Löfbergs Lila kaffe igår, bara för att de hade ett både KRAV och Rättvisemärkt kaffe i sitt sortiment. Det var inte gott alls och då hjälper det inte att det har rätt märkning. Jag har försökt ta en till två skopor extra, men det blir inte ett dugg bättre. Min kaffebryggare kan det dok inte vara fel på den tillhör kaffebryggarnas Rolls Royce och heter Moccamaster Det var ingen billig bryggare, men mycket snygg och brygger fantastiskt gott och snabbt om man har rätt kvalitet på kaffebönorna förstås. Änglamarks KRAV och Rättvismärkta brukar vara gott, så det får nog bli en tur till Konsum imorrn förmiddag.

Konsten att slänga, ska det vara så svårt?

Har börjat rensa mitt s.k "kontor", eller snarare det rum där jag har skrivbord, telefon och dator. Begriper inte varför det är så lätt att spara på saker, men det är väl ett arv jag har, från både mamma och pappa. Minimalism existerar tyvärr inte i mitt hem, även om jag skulle kunna önska det ibland. Gamla Swatch-klockor har jag sparat av nån slags nostalgiskäl. Jag har tre stycken, men jag tror knappast ens är idé att sälja dem på Tradera. Hittade också en uttjänt mobiltelefon, med ett gammalt sim-kort i skrivbordslådan, en Siemens jag hade och aldrig gillade. Vill minnas att den var med om ett vinterbad, då jag räddade min wheatentik Stina ur en isvak. Telefonen höll konstigt nog trots att den var under vattnet några minuter, men efter det fungerade inte vissa knappar bl.a den med sex. Jag måste göra mig av med den och många andra saker. Rensar vidare igen och ska försöka slänga eller kränga det jag inte behöver.

Jo, bilden föreställer min lilla Stina som förstås är världens charmigaste wheatentik. Hon vill bli vän med alla människor!

Min bror är i Indien!

Har fått mail av min lillebror. De har nu anlänt till Indien och ligger förtöjda utanför Goa. Det var varmt som bara den skrev han och det betivlar jag inte. Först den 11 januari ska de lägga till vid kaj. Hans sambo som är med på resan har gått i land och hon bodde på hotell i går natt. Jag vet att hon alltid drömt att få komma till Indien och hoppas att hon är lycklig att äntligen få se lite av landet. Kanske, kanske ska de få disponera en lägenhet i Goa hela våren. Och i så fall vore det ju inte helt fel att åka ner och hälsa på, om nu ekonomin tillåter. Men det vore ju vansinnigt att inte utnyttja detta tillfälle.

Själv har jag aldrig varit i Indien, men är väldigt förtjust i indisk mat och har förstås flera kokböcker i ämnet, både på svenska, tyska och engelska. Det senaste året har jag på ett vis kommit närmare Indien genom att jag fick förmånen att möta (inte personligen) Sri Sri Ravi Shankar som är förgrundsgestalt för organisationen Art of Living. Jag deltog på en 2 dagars introduktionskurs i "Konsten att leva" och blev särkilt inbjuden av en väninna som heter Lisa. Hon har tjatat flera år på mig att jag ska gå en kurs, men jag har inte varit nog frisk för att orka med både resa till Stockholm. Kursen gick av stapeln på Dieslverkstaden i Stockholm i september. Det var 2 kvällar med yogaövningar och introduktion till olika andningstekniker för att nå avslappning, där Sri Sri delgav oss sina tankar om "konsten att leva".

Jag hade inga speciella förhoppningar på dessa kvällar men var nyfiken. Utan att överdriva kan jag bara säga att dessa två kvällar gav mig så mycket energi och värme och faktiskt på ett vis förändrat mitt förhållningssätt till både livet och den smärta och trötthet jag periodvis dras med.
Jag vill förstås gå vidare och gå en grundkurs inom Art of Living, men kurserna ges oftast bara i Malmö, Göteborg och Stockholm. Förvisso har jag vänner både i Göteborg och Stockholm att bo hos, men det hade varit så mycket enklare om det blev en kurs i Kalmar eller på Öland. Typiskt nog har det varit en kurs på Öland i höstas, precis samtidigt som jag var på årets Saerimnermässa på Eldrimner. Det var en privatperson som drait ihop ett tillräckligt antal deltagare och bjöd in en kursledare. Tänk om det finns lika många som skulle vara intresserade här i Torsåstrakterna? Jag ska prata med Lisa om det efter nyår. Hon är för övrigt i New York och hälsar på Carin Rodebjer över jul och nyår. Det är så kul att det går så bra för Carin och jag förmodar att hon vill tillbaka till NY där hon utbildade sig och började sälja sina kläder.