Livsmedelsproducenterna hårt pressade av handeln

I Sverige finns tre dominerande aktörer i den svenska livsmedelshandeln; ICA, Axfood och Coop. Dessa kontrollerar 90% av marknaden. I Sverige har handeln, ivrigt påhejad av media fokuserat nästan uteslutande på priset som konkurrensmedel för att locka kunder. Kvalitén har ofta hamnat på andra plats.

EMV, handelns Egna Märkesvaror är kanske det fenomen, om än inte nytt som kraftigt påverkat utvecklingen. EMV, handelns egna märkesvaror har redan en betydande marknadsandel i Sverige och det mål som både ICA och Axfood siktar på är 25% detta år. Coop håller sin målsättning hemlig.

EMV innebär att någon av de stora aktörerna (ICA, Axfood eller Coop) sluter ett tidsbundet avtal med den livsmedelsproducent som kan erbjuda det lägsta priset på en livsmedelsprodukt givet en viss kvalitet. Det är inte bara producenter i Sverige som erbjuds att komma in med en offert, utan hela EU och ibland företag i övriga världen erbjuds att vara med i budgivningen. Handeln säger att det är så konkurrens fungerar i en marknadsekonomi. Livsmedelsproducenterna är förstås av en annan åsikt.

Handeln vill få konsumenterna att känna sig som vinnare, men i själva verket är det handeln som stoppar den stora vinsten i fickan. De stora förlorarna är de svenska livsmedelsarbetarna, i synnerhet inom de industirer som producerarar varor för handelns EMV. Pressade priser har inneburit att livsmedelsarbetarna har fått sämre arbetsvillkor; mer skiftjobb och obekväma arbetstider, tätare helgarbeten samt ökade produktivitetskrav och minskad tjänstgöringsgrad. Till förlorarna hör även konsumenterna som köper kycklingfilé som "marinerats" och injicerats med saltlösning för att öka vikten, livsmedel som transporterats fram och tillbaka för att vidareförädlingen är billigare någonannanstans.

Den makt som handeln utövar genom sin ensidiga prisfokusering är allvarlig och utgör ett hot mot en fortsatt sund utveckling av den svenska livsmedelsindustrin. Livsmedelsproducentarna både i primärproduktion och vidareförädling måste få skäligt betalt för sitt arbete.

Vilken utveckling vill vi ha? Skall vi behålla sysselsättningen inom livsmedelsindustrin i Sverige? Vill vi inte ha ett levande landskap med betande djur och lantbrukare som producerar högkvalitativa livsmedel med erkänt god omsorg av djur och natur? Konsumenterna har makt att välja sina varor, att ställa krav och vara frågvisa om kvalitet och ursprung hos livsmedlet. Är de villiga att göra det? Läs mer i boken "Billig mat en dyr affär" av Gunnar Brulin