Lyckad jakt

Stina nosar alltid upp kvarglömda slaktdelar från jägarnas lyckade jakt. Idag hittade hon ett rådjurshuvud ca 3 km hemifrån och hon var mäkta stolt och rädd att jag eller Trisse skulle ta det ifrån henne. Givetvis skulle det med hem och hon med sina 12-13 kg kånkade hem huvudet som säkert vägde upp emot 2 kg. Hon fick gnaga lite, men resten lämnade jag på komposten ät vår räv som brukar smyga runt husknuten om kvällarna. Och, nej Trisse fick aldrig smaka. Minns sist han åt ett helt rådjursben, med hår och allt.. Att han inte kräktes var ett mirakel, men vilka vidriga fisar!

Det förfallna torpet

Idag lyckades jag fånga torpet på bild. Förfallet har gått så långt att det knappast går att rädda. Ytterdörren är intakt och vacker med sitt ljusinsläpp, många fönster är fortfarande hela och har levande handblåst glas. Blir det en rejäl vinter i år rasar nog taket in totalt. Blickar man in genom fönstret på baksidan förstår man att det är riskfyllt att beträda stugan. Golvet verkar ruttet och under en del av huset finns källare. I huset finns en bakugn, men bakugnsluckan saknas.

För oss med gammalt hus är boken "Så renoveras torp och gårdar" av Hidmark en klassiker. Vill du läsa mer om gamla hus finns Svenska byggnadsvårdsföreningen . Deras tidning Byggnadskultur brukar vara läsvärd, men roligast är ofta specialnumren som man kan beställa via hemsidan. "Se om ditt hus" är ett nummer jag kan rekommendera. Beställes via webshop

En mer komersiell, men inspirerade och läsvärd tidning är Gård och Torp som har flera kunniga medarbetare bl.a Göran Gudmunsson från Gysinge Centrum för Byggnadsvård Jag är till min natur en sakletare och hittar helst saker till mitt 20-talshus på secondhandbutiker, Tradera eller andra skrotställen. Men om det kniper finns alltid flera som specialiserat sig på reservdelar till gamla hus, däribland Byggfabriken

Ja, det är nåt speciellt med gamla hus, särkilt såna till synes övergivna. Jag har spanat nära och har varit inne i flera såna hus där fönster och dörrar varit borta eller öppna. Det är spännande, men samtidigt lite obehagligt och säkert inte helt lagligt. Just ett sånt hus med rutor som saknades, ständigt totalt mörklagt och spöklikt obebott, var jag på väg att studera närmare- ihop med en god vän. När vi stannat bilen och börjar titta oss omkring, såg jag en mörk skugga skymta förbi på verandan- en människa! -Vi åker, väste jag. Det var nån på verandan! -Nej, det är omöjligt, ingen kan bo här, du ser spöken, replikerade min vän. Nåt spöke var det aldrig, men väl en österrikare som bodde mycket spartanskt. Sen vårt besök har han snyggat upp på tomten och har faktiskt skaffat solpanel för belysningen! Så nu ser det inte så övergivet ut längre. Ryktet säger att han köper mycket vita bönor i tomatsås. Man får hoppas att han inte äter dem kalla ur burken, utan gör en god chili con carne!

Kulebo-rundan

Strax efter det där förfallna torpet på min promenadrunda ligger inte ett slott men väl en hyfsat nybyggd herrgård som kallas just Kulebo Herrgård. Det var VD:n för Mörebyggen Staffan Axelsson som lät uppföra detta magnifika hus i till sig och sin hustru Inger. Till gården om ca 6 hektar hör en stor engelsk park, en nyanlagd sjö om 2,5 hektar, vingård, orangeri, kinesiskt lusthus och ett eget vattenkraftverk som producerar 400 000 kW/år. Familjen Axelsson har förutom byggfirman ett företag som heter Kulebokräftan Jag vet att många skakat på huvudet och tyckt att det var vansinnigt att lägga så mycket pengar på ett eget byggprojekt, men jag tycker det var helt rätt. Har man en dröm, så skall man sträva efter den och uppfylla den om man har möjlighet. Och visst har de lyckats!

Nakna brudar i postlådan!

Längs en av de promenadvägar jag brukar ta med hundarna passerar jagen brevlåda med dena text och blir av någon anledning lika full i skratt varje gång. Har faktiskt inte den blekaste aning om vem som bor i huset, men visst är det lite kul eller är det bara jag som har dålig humor?
Idag hade jag kameran med för att fotografera nåt helt annnat, men batterierna tog slut innan jag kom fram till det fallfärdiga torp jag skulle föreviga. Det är nåt speciellt med gamla hus, särkilt obebodda eller till syndes övergivna. Jag brukar alltid fantisera om varför huset lämnats vind för våg. Vad levde de av som bebodde huset, var de lyckliga, hur många bodde de där?

Nu har det börjat-nyårssmällandet!

Redan 12 timmar innan nyårsnatten har det börjat smälla i min lilla by. Ändå är jag förvånad att det inte varit något märkbart smällande dagarna innan nyår. Min ena hund är fruktansvärt skotträdd. Jag vet inte vad hon var med som liten, men eftersom Stina växte upp hos en annan familj i Göteborg och bara var några månader gammal första nyårsnatten så förmodar jag att hon blev skräckslagen av fyrverkerier.

Nyår med en skotträdd hund blir lite annorlunda. Jag lämnar inte Stina ensam under nyår och skulle inte tänka på att ha henne på hundpensionat heller. Stina brukar få ha öronproppar när det är nyår och jag spelar hög musik för att avleda och försöker mörklägga en del fönster. Min andra hund Trisse är däremot totalt skottfast. Raketer och skott bekommer inte honom det minsta. Så olika det kan vara. Trisse är också en stadshund från början och uppväxt utanför Stockholm i Rosersberg. Båda mina hundar kommer dock ursprungligen från Kennel Villa Rosa, Vissefjärda.

Kaffe, kaffe, kaffe....

Svenkarna dricker mest kaffe i hela världen och är vana med kaffe av hög kvalitet till ett förhållandevis lågt pris. Går du bara efter priset när du handlar? Hur väljer du ditt kaffe? Vet du att de flesta kaffebönder inte kan leva på den inkomst de får av de globala kaffeuppköparna? De kan inte försörja sin familj och låta sina barn gå i skolan. Genom att köpa ett kaffe som är KRAV-märkt och Rättvisemärkt motverkar du barnarbete, miljöförstöring och diskriminering. Du främjar organisationsrätten och demokratin och ser till att odlare och arbetare får bättre betalt. Det smakar lofta lika gott och kostar bara några ören extra per kopp.

Jag köpte Löfbergs Lila kaffe igår, bara för att de hade ett både KRAV och Rättvisemärkt kaffe i sitt sortiment. Det var inte gott alls och då hjälper det inte att det har rätt märkning. Jag har försökt ta en till två skopor extra, men det blir inte ett dugg bättre. Min kaffebryggare kan det dok inte vara fel på den tillhör kaffebryggarnas Rolls Royce och heter Moccamaster Det var ingen billig bryggare, men mycket snygg och brygger fantastiskt gott och snabbt om man har rätt kvalitet på kaffebönorna förstås. Änglamarks KRAV och Rättvismärkta brukar vara gott, så det får nog bli en tur till Konsum imorrn förmiddag.

Konsten att slänga, ska det vara så svårt?

Har börjat rensa mitt s.k "kontor", eller snarare det rum där jag har skrivbord, telefon och dator. Begriper inte varför det är så lätt att spara på saker, men det är väl ett arv jag har, från både mamma och pappa. Minimalism existerar tyvärr inte i mitt hem, även om jag skulle kunna önska det ibland. Gamla Swatch-klockor har jag sparat av nån slags nostalgiskäl. Jag har tre stycken, men jag tror knappast ens är idé att sälja dem på Tradera. Hittade också en uttjänt mobiltelefon, med ett gammalt sim-kort i skrivbordslådan, en Siemens jag hade och aldrig gillade. Vill minnas att den var med om ett vinterbad, då jag räddade min wheatentik Stina ur en isvak. Telefonen höll konstigt nog trots att den var under vattnet några minuter, men efter det fungerade inte vissa knappar bl.a den med sex. Jag måste göra mig av med den och många andra saker. Rensar vidare igen och ska försöka slänga eller kränga det jag inte behöver.

Jo, bilden föreställer min lilla Stina som förstås är världens charmigaste wheatentik. Hon vill bli vän med alla människor!