Tidig morgon

Efter gårdagens sovmorgon vaknade jag ofattbart tidigt (04.15), helt av mig själv och insåg att det var lika bra att hämta Östran och fixa frukost. Hade glömt ta upp rågbröd så det fick bli gröt istället. Första-side-nyheten i dagens tidning var en överraskande tegelleverans till Kina-hotellet i Kalmar. 100-150 ton tegel har skeppats via Kina och "dumpats" och liknar "en hög sockerbetor" som det stod i tidningen. Ingen vet dock om teglet uppfyller svenska byggnormer. Hotellbygget vänta dra igång först i mars.

Tjejfest och mindre lyckat köp

Igår kväll var jag på tjejfest. En gruppering jag inte tidigare tillhört, men det var ett trevligt gäng jag fick stifta bekantskap med. Jag fick inte riktigt klart för mig hur länge den funnits eller hur alla egentligen kände varann, men det var avspänt och gemytligt. Mycket och god mat blev det under kvällen och vi hann med en promenad i månupplyst landskap. Innan vi bröt upp dök Olle upp. Det var han som rövade bort Camilla från Länsstyrelsen i Kalmar och fick henne att flytta till Surahammar, men nu när vi träffat honom må han vara förlåten.
Jag kom mycket sent i säng, för att jag blev fast framför datorn. Sov länge i morse och softade hela förmiddagen. Skönt att vara ordenligt ledig, utan krav och måsten.

På eftermiddagen gjorde jag ett mindre lyckat köp visade det sig. En grönsaksskärare modell större blev min för en spottstyver, men när jag kom hem fick jag inte igång den.
På Konsumbloggen kan man inte handla, men få sig ett gott skratt.

Lyckad jakt

Stina nosar alltid upp kvarglömda slaktdelar från jägarnas lyckade jakt. Idag hittade hon ett rådjurshuvud ca 3 km hemifrån och hon var mäkta stolt och rädd att jag eller Trisse skulle ta det ifrån henne. Givetvis skulle det med hem och hon med sina 12-13 kg kånkade hem huvudet som säkert vägde upp emot 2 kg. Hon fick gnaga lite, men resten lämnade jag på komposten ät vår räv som brukar smyga runt husknuten om kvällarna. Och, nej Trisse fick aldrig smaka. Minns sist han åt ett helt rådjursben, med hår och allt.. Att han inte kräktes var ett mirakel, men vilka vidriga fisar!

Det förfallna torpet

Idag lyckades jag fånga torpet på bild. Förfallet har gått så långt att det knappast går att rädda. Ytterdörren är intakt och vacker med sitt ljusinsläpp, många fönster är fortfarande hela och har levande handblåst glas. Blir det en rejäl vinter i år rasar nog taket in totalt. Blickar man in genom fönstret på baksidan förstår man att det är riskfyllt att beträda stugan. Golvet verkar ruttet och under en del av huset finns källare. I huset finns en bakugn, men bakugnsluckan saknas.

För oss med gammalt hus är boken "Så renoveras torp och gårdar" av Hidmark en klassiker. Vill du läsa mer om gamla hus finns Svenska byggnadsvårdsföreningen . Deras tidning Byggnadskultur brukar vara läsvärd, men roligast är ofta specialnumren som man kan beställa via hemsidan. "Se om ditt hus" är ett nummer jag kan rekommendera. Beställes via webshop

En mer komersiell, men inspirerade och läsvärd tidning är Gård och Torp som har flera kunniga medarbetare bl.a Göran Gudmunsson från Gysinge Centrum för Byggnadsvård Jag är till min natur en sakletare och hittar helst saker till mitt 20-talshus på secondhandbutiker, Tradera eller andra skrotställen. Men om det kniper finns alltid flera som specialiserat sig på reservdelar till gamla hus, däribland Byggfabriken

Ja, det är nåt speciellt med gamla hus, särkilt såna till synes övergivna. Jag har spanat nära och har varit inne i flera såna hus där fönster och dörrar varit borta eller öppna. Det är spännande, men samtidigt lite obehagligt och säkert inte helt lagligt. Just ett sånt hus med rutor som saknades, ständigt totalt mörklagt och spöklikt obebott, var jag på väg att studera närmare- ihop med en god vän. När vi stannat bilen och börjar titta oss omkring, såg jag en mörk skugga skymta förbi på verandan- en människa! -Vi åker, väste jag. Det var nån på verandan! -Nej, det är omöjligt, ingen kan bo här, du ser spöken, replikerade min vän. Nåt spöke var det aldrig, men väl en österrikare som bodde mycket spartanskt. Sen vårt besök har han snyggat upp på tomten och har faktiskt skaffat solpanel för belysningen! Så nu ser det inte så övergivet ut längre. Ryktet säger att han köper mycket vita bönor i tomatsås. Man får hoppas att han inte äter dem kalla ur burken, utan gör en god chili con carne!

Kulebo-rundan

Strax efter det där förfallna torpet på min promenadrunda ligger inte ett slott men väl en hyfsat nybyggd herrgård som kallas just Kulebo Herrgård. Det var VD:n för Mörebyggen Staffan Axelsson som lät uppföra detta magnifika hus i till sig och sin hustru Inger. Till gården om ca 6 hektar hör en stor engelsk park, en nyanlagd sjö om 2,5 hektar, vingård, orangeri, kinesiskt lusthus och ett eget vattenkraftverk som producerar 400 000 kW/år. Familjen Axelsson har förutom byggfirman ett företag som heter Kulebokräftan Jag vet att många skakat på huvudet och tyckt att det var vansinnigt att lägga så mycket pengar på ett eget byggprojekt, men jag tycker det var helt rätt. Har man en dröm, så skall man sträva efter den och uppfylla den om man har möjlighet. Och visst har de lyckats!

Nakna brudar i postlådan!

Längs en av de promenadvägar jag brukar ta med hundarna passerar jagen brevlåda med dena text och blir av någon anledning lika full i skratt varje gång. Har faktiskt inte den blekaste aning om vem som bor i huset, men visst är det lite kul eller är det bara jag som har dålig humor?
Idag hade jag kameran med för att fotografera nåt helt annnat, men batterierna tog slut innan jag kom fram till det fallfärdiga torp jag skulle föreviga. Det är nåt speciellt med gamla hus, särkilt obebodda eller till syndes övergivna. Jag brukar alltid fantisera om varför huset lämnats vind för våg. Vad levde de av som bebodde huset, var de lyckliga, hur många bodde de där?

Nu har det börjat-nyårssmällandet!

Redan 12 timmar innan nyårsnatten har det börjat smälla i min lilla by. Ändå är jag förvånad att det inte varit något märkbart smällande dagarna innan nyår. Min ena hund är fruktansvärt skotträdd. Jag vet inte vad hon var med som liten, men eftersom Stina växte upp hos en annan familj i Göteborg och bara var några månader gammal första nyårsnatten så förmodar jag att hon blev skräckslagen av fyrverkerier.

Nyår med en skotträdd hund blir lite annorlunda. Jag lämnar inte Stina ensam under nyår och skulle inte tänka på att ha henne på hundpensionat heller. Stina brukar få ha öronproppar när det är nyår och jag spelar hög musik för att avleda och försöker mörklägga en del fönster. Min andra hund Trisse är däremot totalt skottfast. Raketer och skott bekommer inte honom det minsta. Så olika det kan vara. Trisse är också en stadshund från början och uppväxt utanför Stockholm i Rosersberg. Båda mina hundar kommer dock ursprungligen från Kennel Villa Rosa, Vissefjärda.